Drömma är lätt!

Efter en 13 timmars lång skoldag så tycker jag att jag har rätt att tillbringa kvällen med att drömma mig bort lite. Sitter nu och tittat på bilder från vandringen jag gjorde på Kebnekaise i somras och tänkte dela med mig lite av dessa. Planering och förberedelser inför nästa resa har redan hållit på ett par månader. Nästa utmaning på vandringsfronten blir nämligen att bestiga ett antal toppar av de toppar som ingår i Svenska Turistföreningens lista för att få utmärkelsen toppbestigare.

Någonstans mellan Nikkaloukta och Kebnekaise. Fortfarande under trädgränsen och gott om myggor!

Vid Kebnekaise fjällstation. Vi gjorde ett stort misstag och det var grundat på ren lathet. Vi hade ett svårt val: Ett tält som vägde 1,2 kg köpt på jysk eller ett proffstält som vägde 3,6 kg. Trots viktminimerad packning hade vi redan 12 kg var att släpa på så vi valde det lätta tältet och trodde på att slippa regn. Det var en miss märkte vi näst sista natten då vi vaknade upp av att vi simmade i flera centimeter vatten... Inte så trevligt då men lätt att skratta åt i efterhand!

Vatten såg vi mer av än i tältet. Det hade regnat mycket innan vi kom dit också och inte alltför sällan hade stigar förvandlats till små bäckar.

Det fanns även gott om forsar. Den här gick vi bredvid i några timmar på väg upp mot Tarfala.

Tarfala.

Nu är vi uppe på så pass högt (1120 möh) att vi hittar snö som aldrig smälter och är omgivna av glaciärer.

Tarfaladalen uppifrån. Om man kollar riktigt noga kan man se en lite stuga på bilden. Den sov vi en natt då det bara var 2 plusgrader ute och full storm/regnoväder. Jag var väldigt tacksam för den stugan då. Vi har nu klättrat nästan rätt upp till 1620 möh.

Sista etappen gick vi helt orösat med endast karta och kompass som hjälpmedel. Det var så häftigt och spännande! 9,5 timmars vandring senare nådde vi vårt mål, Nikkaluokta (här har vi ca 3 h kvar, det ligger precis borta vid vattnet).

Bästa souveniren från resan! Vi hittade fällda renhorn mitt ute på slätten. Dessa fick följa med hem och jag undrar vad personalen tänkte när de röntgade väskan på flygplatsen?